Fjärilens tysta vingslag

Ikväll ska jag skriva. Skriva om det som faller mig in. Det som min yttersta av cell vill få sagt. Inte min hjärna som far med osanning och döljer sin mening. Svårläst, utmanande och kriminell. Med vinet i glaset och chokladen i hand flyter mina ord vidare mot min själs djupaste hav. Där inne någonstans finns känslan som så sällan får visa upp sitt ljus och sina ärliga ord.

Men just där stannar mina ord. Försvinner bort i en förtvivlad suck av verklighet. Hjärnan tar över och vill istället få mig till att finna lösningen till snabba rus såsom hur jag finner fler läsare till mina ord.  

Det är då jag lutar mig tillbaka, sluter mina ögon och minns varför och hur jag fann tillbaka till skrivandets konst. Ljudet från fjärilens vingslag, vågornas sövande slag och motorvägens kraftiga brus får mig att vakna till igen. Vakna till i sanningen att ingenting går att tvinga fram. Så låt mig få avsluta för ikväll och gå till sängs med mitt lättare vinbrus och med ett hjärta fullt av tilltro till oss, världen och fjärilens tysta vingslag.

Tillit är människans största tillgång till stordåd

Själensro Vårverklighet
0 kommentarer